Hur borde det vara?

"Let us reach for the world that ought to be -- that spark of the divine that still stirs within each of our souls."

Citatet är från president Obamas tal vid fredsprisceremonierna.

Det sägs mycket om huruvida Obama förtjänar priset. Jag förstår invändningarna, men kan se att han tillfört något som jag upplever länge varit förlorat i politiken - både lokalt, nationellt och internationellt: Förmågan att uttrycka och gestalta det man vill sträva för att uppnå, eller åtminstone närma sig, och hoppet att detta är möjligt!

Det är en världsvid skillnad mellan utvecklingen styrd av å ena sidan tro och hopp och å andra sidan den resignation och cynism som blivit allt vanligare.

Om vi ständigt skulle diskutera, visualisera och modellera bilden av den värld vi vill uppnå skulle energin som idag ägnas åt att politisera små åtgärder och detaljer hamna på rätt plats.

Med "the world that ought to be" på näthinnan blir människan en ädlare politisk varelse, debatterna mer meningsfulla och utvecklingen mer målmedveten.

Så om Obamas retorik förmår att väcka känslan och tanken hos många, så att de öppnar dörren till sina visioner och sitt hopp, då kanske ord kan bli perspektiv, som ger energi, som blir handling - och då är mycket vunnet.

Om det motsvarar fredsprisets intentioner är svårt att bedöma, men han ska ha heder av att i sin position ha öppnat munnen och gett tron, hoppet och visionen en plats i den värdspolitiska pratbubblan, som plötsligt fick färg efter att ha varit grå och svart så länge.

Och återigen handlar det om att låta målen vara i centrum, och befria och förenkla de många små ansträngningarna på vägen dit.